Lördag var en sorgens dag för husse och pojkarna, husse skulle ta ut pojkarna för lite bus men Texas kom inte fram så husse letade, längst ner låg han, där han aldrig brukar ligga annars. Husse petade lite försiktigt i honom för att väcka honom, men han vaknade inte och kommer inte att göra det igen. Bara kvällen innnan var Texas helt som vanligt, lite lagom småmysig och lika aktiv som vanligt. Husse letade igenom honom, men såg inget konstigt alls, så varför får förbli ett mysterium.

När Texas var liten såg han ut som en goseleksak med sin rexade päls, sina krulliga morrhår och sina blänkande svarta ögon, som han blev äldre såg han fortfarande ut som ett gosedjur, fast lite mer luggsliten. Lite förnöjtsamt brukade han tulta långsamt framåt, för att i nästa ögonblick göra ett jätteskutt eller springa järnet bara för skojs skull. Texas var en privat enhusseråtta, andra människor var inte speciellt intressanta, men han gillade att sitta brevid husse och mysa, inte så mycket för att bli gosad, men hemst gärna sitta brevid och knastra och ploppa, och ganska ofta lägga sitt huvud på husses hand och ligga där ett tag.

Vila i frid, lilla Texasgubben, husse saknar dig!